Ge mig en snus

Plötsligt skickar de mig ett beslut. Hon (damen på a-kassan alltså) var mycket klar över att det inte var förrän den 15/6 2010 som de skulle ta upp mitt ärende i styrelsen. Men det är tydligen inte nödvändigt att fatta sådana beslut på ett styrelsemöte. Det räcker med att hon ensam gör det, hon är ju chef. Det är konstigt, för det var ju så omöjligt att fatta ett beslut innan. Något står inte rätt till. De svarar inte heller på min omprövningsansökan utan bara går på med att det är dags att pynta nu. Ska jag köpa trisslotter för 1000 spänn, eller ska jag bilda ett kommersiellt punkband? Ja det blir väl till att punka på, det verkar roligare än att skrapa skrapa skrapa. Tror jag tar en snus, för annars kan jag inte lösa detta.

Aldrig mer a-kassa

Jaha, då ringde damen från a-kassan. Hon är högsta chefen där har jag hört av en insatt kollega. Dessvärre informerade hon mig om att min skuld till a-kassan (alltså 26 600kr) inte ännu hade beslutats och därmed inte kunde överklagas. Det var ju en överklagan på beslutet som min far hjälpte mig med, trodde jag. Men när jag läser papperet från den 21/2 2010 så står det som rubrik: Beslut om återkrav enl 68§ i arbetslöshetsförsäkringslagen. Beslutet kan OMPRÖVAS. Aha, inte ÖVERKLAGAS utan OMPRÖVAS. Jag har alltså begärt en omprövning av beslutet. Men damen, tillika chefen, säger att något beslut inte tagits, utan brevet jag fått är ett informationsbrev. Alltså har hon inte alla uppgifter i mitt ärende. OK, jag kopierar BESLUTET och skickar det till henne som information. Beslutet är taget, jag har begärt en omprövning, och nu ska de ompröva ärendet. Det är bara det att högsta chefen inte vet det eftersom det var en underordnad som var med och tog beslutet. Kommunikation verkar inte vara deras starka sida. Inte nog med detta, hon säger också att jag kan inte få någon a-kasseutbetalning för att de inte har fått något arbetsgivarintyg från min senaste anställning. Jag vet helt säkert denna gång att jag skickade in alla papper på en gång i ett A4 kuvert. Satt vi inte senast på min sambos födelsedag o pratade om hur ofta det försvann just arbetsgivarintyg från musikernas a-kassa? Efter detta samtal var jag fruktansvärt upprörd och kände att det skulle vara fantastiskt att aldrig behöva ha med dem att göra någonsin mer. Jag ska försöka ordna det, det svär jag på. Nu hoppas jag att det brev jag fått och skickar tillbaka till dem ska få dem att inse att de har tagit ett beslut. Och att de då omprövar beslutet den 15:e juni då styrelsesammanträdet ska äga rum. Jag refererade till Kafka häromdagen, men det kan alltid bli värre. Dags att läsa om "Processen"!

a-kassepalavern

Ja, nu tyckte jag det var dags att ringa a-kassan igen o fråga hur det går. Hur går det med mitt ärende? Jag får prata med Cissi som har hand om det. Jaha, hon har inte läst det än, så hon läser lite och så säger hon: men du har ju inte angett att du varit sjukskriven här. Vat te f#ck, var det inte just det jag överklagade att de hade gett mig felaktig info? Börjar det likna Processen??? Nja, har väl inte blivit fängslad ännu, och polisanmälan mot mig drogs tillbaka, men nu är det en nyanställd människa som inte har en susning om vad det handlar om som ska besluta i mitt ärende. Det blir väl till o pynta dessa tusentals riksdaler. och så bye, bye till alltihopa. Nu ut i solen o skaffa motståndskraft! Det behövs hela tiden.

Kära fru Ribbing!

Nu har jag ett problem som är knivigt: (är mycket intresserad vad du kommer att svara) När jag sitter på en viss bröllopsmiddag och just har smällt i mig några askar bröllopschoklad och känner att jag absolut måste kasta upp, och det skulle vara så pinsamt att vara på så fin middag och kanske förstöra aptiten för alla andra eminenta gäster, och inte minst för de kungliga, vars framtid dessutom är oviss, (speciellt nu när de mörkade sidorna av familjens historia börjar komma upp i ljuset o allt). Ja, min fråga är: Vad gör jag? Kära Box! Syns det inte vad man gör annat än marginellt, så är det givetvis okej. En tidigare frågeställare tyckte det var självklart att få kasta upp lite vid middagsbordet och speciellt om det rör sig om en så lång sittning som detta. Men det kan kanske vara rejält besvärande för omgivningen och då är det inte korrekt. Är det en familjebjudning så finns förstås en stor tolerans, men vid en mer formell måltid ska man undvika det som kan uppfattas som icke tillhörigt situationen. Inga exakta paralleller: man kliar sig inte hör- och synbart, man fixar inte med sin frisyr, man lägger inte på handkräm osv vid ett bord där andra äter, för den gemensamma trevnadens skull. Så mitt råd är: Medtag lämplig påse som jag hoppas du slipper använda.

vååååår

Nu är det faktiskt otroligt härligt ute! Har varit ute på stapplig promenad stödd på sambon i solen! Diverse vårblommor o kurtiserande grönfinkar. Ett frenetiskt skrålande från alla håll. Glömmer bort mitt skrangliga tillstånd för en stund. Nu lite middagsslummer.

Är det ett skov?

Hur många gånger har jag inte varit med om att jag trott att jag fått ett nytt skov. Idag är en sådan dag. Jag vaknar och är dödstrött. Nästan ingen högersida och yr som om jag är på en båt som gungar upp och ner. Balansen funkar inte som vanligt, kanske en käpp skulle kännas skönt att stödja sig på. Men det är ju egentligen bara de gamla vanliga symptomen, känselbortfall, balansproblem, stamning, eller snarare konstiga ord som kommer ur min mun när jag säger något. För två år sedan, när jag var på väg till en filmfestival i Danmark, hände samma sak som idag. Jag vågade inte åka för att jag trodde att jag inte skulle kunna gå när jag kom fram till Malmö. Jag åkte hem igen. Idag skulle jag åkt på premiär i Uppsala, men jag fick avstå. Nu blir det annan dag jag får åka o se "Ett år av magiskt tänkande" som Voula har regisserat. Nu får jag i stället sitta hemma i soffan o mysa o tycka lite lite synd om mig. Får se hur det känns i morgon.

Tö!

Nu är våren på väg som väl är. Hoppas det håller sig på plus-sidan ett tag nu! Det är mitt sämsta väder när det går mellan minus och plus flera gånger var dag. Men nu alltså plus. Det känns ljummet ute faktiskt efter så länge med mycket minus! I morgon bär det av till Västerås och Astrids vernissage! Ska passa på att visa sonen var vi bodde ett tag när han var pytteliten. Mitt första minne från Västerås är ett besök hos frukthandlaren på torget:-Var kommer de här bananerna ifrån? -Det är svenska bananer. -Svenska? Ja, jag säljer bara svensk frukt. Allt med en fantastiskt gnällig dialekt som ej kan återges i skrift. Hörde det här också under tiden i Västerås: -Oh, så härligt väder! - Ja idag ja.