vååååår

Nu är det faktiskt otroligt härligt ute! Har varit ute på stapplig promenad stödd på sambon i solen! Diverse vårblommor o kurtiserande grönfinkar. Ett frenetiskt skrålande från alla håll. Glömmer bort mitt skrangliga tillstånd för en stund. Nu lite middagsslummer.

Är det ett skov?

Hur många gånger har jag inte varit med om att jag trott att jag fått ett nytt skov. Idag är en sådan dag. Jag vaknar och är dödstrött. Nästan ingen högersida och yr som om jag är på en båt som gungar upp och ner. Balansen funkar inte som vanligt, kanske en käpp skulle kännas skönt att stödja sig på. Men det är ju egentligen bara de gamla vanliga symptomen, känselbortfall, balansproblem, stamning, eller snarare konstiga ord som kommer ur min mun när jag säger något. För två år sedan, när jag var på väg till en filmfestival i Danmark, hände samma sak som idag. Jag vågade inte åka för att jag trodde att jag inte skulle kunna gå när jag kom fram till Malmö. Jag åkte hem igen. Idag skulle jag åkt på premiär i Uppsala, men jag fick avstå. Nu blir det annan dag jag får åka o se "Ett år av magiskt tänkande" som Voula har regisserat. Nu får jag i stället sitta hemma i soffan o mysa o tycka lite lite synd om mig. Får se hur det känns i morgon.

Tö!

Nu är våren på väg som väl är. Hoppas det håller sig på plus-sidan ett tag nu! Det är mitt sämsta väder när det går mellan minus och plus flera gånger var dag. Men nu alltså plus. Det känns ljummet ute faktiskt efter så länge med mycket minus! I morgon bär det av till Västerås och Astrids vernissage! Ska passa på att visa sonen var vi bodde ett tag när han var pytteliten. Mitt första minne från Västerås är ett besök hos frukthandlaren på torget:-Var kommer de här bananerna ifrån? -Det är svenska bananer. -Svenska? Ja, jag säljer bara svensk frukt. Allt med en fantastiskt gnällig dialekt som ej kan återges i skrift. Hörde det här också under tiden i Västerås: -Oh, så härligt väder! - Ja idag ja.

Liten turné

Hemma igen efter liten turné till Skåne. Vi repade mycket intensivt och kom iväg vid fyra-tiden på eftermiddagen. Sedan var det uppackning på Kulturum i Hammenhög. Det tog enormt lång tid för det var svårt att borra i väggen för klockrepet som skulle hänga över oss. Så repade vi i ett och det gick uselt bl.a. eftersom jag kraschat ett viktigt glas under packningen. Det nya glaset hade en usel klang och störde sången med sina falska övertoner. Jag ångrad bittert att jag hade sagt ja till denna spelning. Så fick vi kasta på oss kläderna och rusa in till konserten. Väl där kunde vi ändå njuta av att framföra vår musik, äntligen. Det gick ganska bra Ett himla bra tillfälle att upptäcka musiken tillsammans i ett fullsmockat rum. Där var så många gamla vänner och kollegor till oss, så det stod härliga till! På lördag väntar vernissagekonsert i Västerås på Astrids utställning, mycket kul!

Nu har jag fått brevet från a-kassan som säger att jag ska betala 26600 kr. Det kommer att dras från min a-kassa vilket betyder att jag får ingenting därifrån förrän om 4 månader. Men först ska jag överklaga och be om en något nedsatt summa pga min i övrigt trängda ekonomiska situation. Kanske jag kan få betala nån liten tusing mindre i allra bästa fall. Imorgon blir det en del dragspelsövning. Ser fram emot det!

sista dagen som anställd

Då var det slut på det roliga med månadslön. Premiären i fredags var så rolig. Alla härliga medarbetare som jag sa hej då till på ett tag. I morgon väntar roligt rep med min glasduo Gretli&Heidi, men först ett besök på arbetsförmedlingen... Min ytterst trevlige förmedlare är det bara roligt att träffa faktiskt. Han brukar ha mycket att berätta varje gång eftersom regeringen ändrar reglerna så ofta. Förra gången berättade han om en annan av mina medsystrar som är född med ett ben. Varje år måste hon fixa ett läkarintyg på att hon bara har ett ben, annars får hon inget jobb. Väntar de sig att det helt plötsligt ska växa ut eller? Fick i fredags reda på att hon som har hand om mitt ärende har varit sjuk i två veckor, så därför har jag inte fått något brev om beslutet att betala tillbaka a-kassa. Men vilken vecka som helst nu påstod en annan a-kassedam. Vi får se. Jag ska i vilket fall som helst överklaga, även om det nog egentligen inte är någon större idé.

Jaha, har jag nu missförstått a-kassan igen? Det sa att de skulle skicka beslutet om återbetalning av 26600 till mig för två veckor sedan, men ingenting. Att ringa dit tar minst 40 min i kö. Det går att skicka mail, men de svarar inte på dem. De har en enorm mur mot oss som vill komma i kontakt. Tur är ju nu att jag har jobb i 6 dagar till innan arbetslösheten. Jobbet i Eskilstuna går mot premiär och det är på fredag. Det är omöjligt för mig att ringa a-kassan på deras telefontid mellan 13-15 eftersom det är genomdrag kl 14 och sedan är det för sent. Det är väldigt lätt att dras in i en hopplös känsla i detta läge. En prövning där jag måste lära mig återigen att inte oroa mig för allt. Att ha ms innebär ju att jag ständigt lever lite mer i ovisshet än friska människor; ska jag orka, ska jag sova ordentligt, är denna domning ett nytt skov, kommer jag att orka bli klar med mitt jobb osv osv??? Mitt sätt att hantera detta är väl att leva i nuet dvs att ta itu med det som är just här och nu och inte gå händelser i förväg. Musik är ju en sådan total nu-upplevelse som är skön att vara i för det allra mesta. Det innebär också att jag inte är något vidare på att planera eller att komma ihåg sådant som ska hända om någon vecka. Jag har människor omkring mig som påminner mig som väl är. Nä, nu tänker jag på den roliga premiären på fredag med fest efteråt! Jag är så glad över detta arbetet som har varit så lustfyllt o lekfullt. Underbart att jobba med så roliga musiker. Det är en oboist, en violinist och en slagverkare som spelar marimba. I morgon är det genomdrag med publik i sju-årsåldern. Hur underbart som helst! Skåda dessa Rönnbär med sina instrument. Bye, bye a-kassa!