Jaha, har jag nu missförstått a-kassan igen? Det sa att de skulle skicka beslutet om återbetalning av 26600 till mig för två veckor sedan, men ingenting. Att ringa dit tar minst 40 min i kö. Det går att skicka mail, men de svarar inte på dem. De har en enorm mur mot oss som vill komma i kontakt. Tur är ju nu att jag har jobb i 6 dagar till innan arbetslösheten. Jobbet i Eskilstuna går mot premiär och det är på fredag. Det är omöjligt för mig att ringa a-kassan på deras telefontid mellan 13-15 eftersom det är genomdrag kl 14 och sedan är det för sent. Det är väldigt lätt att dras in i en hopplös känsla i detta läge. En prövning där jag måste lära mig återigen att inte oroa mig för allt. Att ha ms innebär ju att jag ständigt lever lite mer i ovisshet än friska människor; ska jag orka, ska jag sova ordentligt, är denna domning ett nytt skov, kommer jag att orka bli klar med mitt jobb osv osv??? Mitt sätt att hantera detta är väl att leva i nuet dvs att ta itu med det som är just här och nu och inte gå händelser i förväg. Musik är ju en sådan total nu-upplevelse som är skön att vara i för det allra mesta. Det innebär också att jag inte är något vidare på att planera eller att komma ihåg sådant som ska hända om någon vecka. Jag har människor omkring mig som påminner mig som väl är. Nä, nu tänker jag på den roliga premiären på fredag med fest efteråt! Jag är så glad över detta arbetet som har varit så lustfyllt o lekfullt. Underbart att jobba med så roliga musiker. Det är en oboist, en violinist och en slagverkare som spelar marimba. I morgon är det genomdrag med publik i sju-årsåldern. Hur underbart som helst! Skåda dessa Rönnbär med sina instrument. Bye, bye a-kassa!