tisdag 9 februari 2010
Nu gäller det...
I morgon ska jag gå till banken. På nätbanken lagras kontoutdraget i 18 månader, sen försvinner det om man inte arkiverar det, vilket jag inte har gjort. På banken finns det äldre uppgifter om transaktionerna på mitt konto. Det är vad jag hoppas iallafall, för på torsdag gäller det. Då ska Musikernas A-kassa avgöra om jag ska betala tillbaka de 26600 kr som jag under åren 2006-2008 tydligen fick för mycket i a-kasseersättning. Inte för att jag märkte något av det, men den typ av sjukskrivning jag fick när jag insjuknade i MS, september 2005, kräver att jag kryssar i rutan för sjukskrivning på a-kassakortet. Vilket det som tur är inte gör när man uppbär sjukersättning på halvtid som jag gjort sedan december 2008. Men Damen på a-kassan gav mig annan information, dvs att allting syntes i deras rullor och gick automatiskt mellan försäkringskassa och a-kassa.
Det kan ju inte undgått många att jakten på alla fuskare inom båda dessa system är benhård. Varför kunde de då betala ut 26600 kr för mycket till mig? Det var det där krysset, ett kryss i stället för två kryss, som gjorde mig barskrapad.
Varför märkte jag inte att jag fick för mycket ersättning då?
Jo: Det dröjde 7 månader innan jag fick min ersättning från a-kassan, och när jag fick den var det en stor hög med pengar som jag med det samma betalade tillbaka till sambon, som försörjt mig under denna tid när jag heller inte fick sjukersättning.
Sjukersättning fick jag inte för att min handläggare blev utbränd av omläggningen av försäkringskassan, och hennes ersättare blev också utbränd, och min läkare blev utbränd när hon skulle skriva intyget till försäkringskassan.
Så det blev fördröjt för att jag fick vänta på att nästa läkare skulle ha tid att ta emot mig eftersom läkarens tider var fullbokade tre månader framåt.
A-kassa fick jag inte för att alla intyg från mina 17 olika arbetsgivare tog så lång tid att håva in.
Hade jag inte haft min sambo hade jag fått flytta hem till mina föräldrar i Skåne för att överleva, och då skulle jag aldrig ha träffat min arbetsförmedlare och då skulle jag sannolikt inte kunnat arbeta 50% som jag gör nu.
Så håll tummarna på torsdag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar