Ge mig en snus

Plötsligt skickar de mig ett beslut. Hon (damen på a-kassan alltså) var mycket klar över att det inte var förrän den 15/6 2010 som de skulle ta upp mitt ärende i styrelsen. Men det är tydligen inte nödvändigt att fatta sådana beslut på ett styrelsemöte. Det räcker med att hon ensam gör det, hon är ju chef. Det är konstigt, för det var ju så omöjligt att fatta ett beslut innan. Något står inte rätt till. De svarar inte heller på min omprövningsansökan utan bara går på med att det är dags att pynta nu. Ska jag köpa trisslotter för 1000 spänn, eller ska jag bilda ett kommersiellt punkband? Ja det blir väl till att punka på, det verkar roligare än att skrapa skrapa skrapa. Tror jag tar en snus, för annars kan jag inte lösa detta.

Aldrig mer a-kassa

Jaha, då ringde damen från a-kassan. Hon är högsta chefen där har jag hört av en insatt kollega. Dessvärre informerade hon mig om att min skuld till a-kassan (alltså 26 600kr) inte ännu hade beslutats och därmed inte kunde överklagas. Det var ju en överklagan på beslutet som min far hjälpte mig med, trodde jag. Men när jag läser papperet från den 21/2 2010 så står det som rubrik: Beslut om återkrav enl 68§ i arbetslöshetsförsäkringslagen. Beslutet kan OMPRÖVAS. Aha, inte ÖVERKLAGAS utan OMPRÖVAS. Jag har alltså begärt en omprövning av beslutet. Men damen, tillika chefen, säger att något beslut inte tagits, utan brevet jag fått är ett informationsbrev. Alltså har hon inte alla uppgifter i mitt ärende. OK, jag kopierar BESLUTET och skickar det till henne som information. Beslutet är taget, jag har begärt en omprövning, och nu ska de ompröva ärendet. Det är bara det att högsta chefen inte vet det eftersom det var en underordnad som var med och tog beslutet. Kommunikation verkar inte vara deras starka sida. Inte nog med detta, hon säger också att jag kan inte få någon a-kasseutbetalning för att de inte har fått något arbetsgivarintyg från min senaste anställning. Jag vet helt säkert denna gång att jag skickade in alla papper på en gång i ett A4 kuvert. Satt vi inte senast på min sambos födelsedag o pratade om hur ofta det försvann just arbetsgivarintyg från musikernas a-kassa? Efter detta samtal var jag fruktansvärt upprörd och kände att det skulle vara fantastiskt att aldrig behöva ha med dem att göra någonsin mer. Jag ska försöka ordna det, det svär jag på. Nu hoppas jag att det brev jag fått och skickar tillbaka till dem ska få dem att inse att de har tagit ett beslut. Och att de då omprövar beslutet den 15:e juni då styrelsesammanträdet ska äga rum. Jag refererade till Kafka häromdagen, men det kan alltid bli värre. Dags att läsa om "Processen"!

a-kassepalavern

Ja, nu tyckte jag det var dags att ringa a-kassan igen o fråga hur det går. Hur går det med mitt ärende? Jag får prata med Cissi som har hand om det. Jaha, hon har inte läst det än, så hon läser lite och så säger hon: men du har ju inte angett att du varit sjukskriven här. Vat te f#ck, var det inte just det jag överklagade att de hade gett mig felaktig info? Börjar det likna Processen??? Nja, har väl inte blivit fängslad ännu, och polisanmälan mot mig drogs tillbaka, men nu är det en nyanställd människa som inte har en susning om vad det handlar om som ska besluta i mitt ärende. Det blir väl till o pynta dessa tusentals riksdaler. och så bye, bye till alltihopa. Nu ut i solen o skaffa motståndskraft! Det behövs hela tiden.

Kära fru Ribbing!

Nu har jag ett problem som är knivigt: (är mycket intresserad vad du kommer att svara) När jag sitter på en viss bröllopsmiddag och just har smällt i mig några askar bröllopschoklad och känner att jag absolut måste kasta upp, och det skulle vara så pinsamt att vara på så fin middag och kanske förstöra aptiten för alla andra eminenta gäster, och inte minst för de kungliga, vars framtid dessutom är oviss, (speciellt nu när de mörkade sidorna av familjens historia börjar komma upp i ljuset o allt). Ja, min fråga är: Vad gör jag? Kära Box! Syns det inte vad man gör annat än marginellt, så är det givetvis okej. En tidigare frågeställare tyckte det var självklart att få kasta upp lite vid middagsbordet och speciellt om det rör sig om en så lång sittning som detta. Men det kan kanske vara rejält besvärande för omgivningen och då är det inte korrekt. Är det en familjebjudning så finns förstås en stor tolerans, men vid en mer formell måltid ska man undvika det som kan uppfattas som icke tillhörigt situationen. Inga exakta paralleller: man kliar sig inte hör- och synbart, man fixar inte med sin frisyr, man lägger inte på handkräm osv vid ett bord där andra äter, för den gemensamma trevnadens skull. Så mitt råd är: Medtag lämplig påse som jag hoppas du slipper använda.

vååååår

Nu är det faktiskt otroligt härligt ute! Har varit ute på stapplig promenad stödd på sambon i solen! Diverse vårblommor o kurtiserande grönfinkar. Ett frenetiskt skrålande från alla håll. Glömmer bort mitt skrangliga tillstånd för en stund. Nu lite middagsslummer.

Är det ett skov?

Hur många gånger har jag inte varit med om att jag trott att jag fått ett nytt skov. Idag är en sådan dag. Jag vaknar och är dödstrött. Nästan ingen högersida och yr som om jag är på en båt som gungar upp och ner. Balansen funkar inte som vanligt, kanske en käpp skulle kännas skönt att stödja sig på. Men det är ju egentligen bara de gamla vanliga symptomen, känselbortfall, balansproblem, stamning, eller snarare konstiga ord som kommer ur min mun när jag säger något. För två år sedan, när jag var på väg till en filmfestival i Danmark, hände samma sak som idag. Jag vågade inte åka för att jag trodde att jag inte skulle kunna gå när jag kom fram till Malmö. Jag åkte hem igen. Idag skulle jag åkt på premiär i Uppsala, men jag fick avstå. Nu blir det annan dag jag får åka o se "Ett år av magiskt tänkande" som Voula har regisserat. Nu får jag i stället sitta hemma i soffan o mysa o tycka lite lite synd om mig. Får se hur det känns i morgon.

Tö!

Nu är våren på väg som väl är. Hoppas det håller sig på plus-sidan ett tag nu! Det är mitt sämsta väder när det går mellan minus och plus flera gånger var dag. Men nu alltså plus. Det känns ljummet ute faktiskt efter så länge med mycket minus! I morgon bär det av till Västerås och Astrids vernissage! Ska passa på att visa sonen var vi bodde ett tag när han var pytteliten. Mitt första minne från Västerås är ett besök hos frukthandlaren på torget:-Var kommer de här bananerna ifrån? -Det är svenska bananer. -Svenska? Ja, jag säljer bara svensk frukt. Allt med en fantastiskt gnällig dialekt som ej kan återges i skrift. Hörde det här också under tiden i Västerås: -Oh, så härligt väder! - Ja idag ja.

Liten turné

Hemma igen efter liten turné till Skåne. Vi repade mycket intensivt och kom iväg vid fyra-tiden på eftermiddagen. Sedan var det uppackning på Kulturum i Hammenhög. Det tog enormt lång tid för det var svårt att borra i väggen för klockrepet som skulle hänga över oss. Så repade vi i ett och det gick uselt bl.a. eftersom jag kraschat ett viktigt glas under packningen. Det nya glaset hade en usel klang och störde sången med sina falska övertoner. Jag ångrad bittert att jag hade sagt ja till denna spelning. Så fick vi kasta på oss kläderna och rusa in till konserten. Väl där kunde vi ändå njuta av att framföra vår musik, äntligen. Det gick ganska bra Ett himla bra tillfälle att upptäcka musiken tillsammans i ett fullsmockat rum. Där var så många gamla vänner och kollegor till oss, så det stod härliga till! På lördag väntar vernissagekonsert i Västerås på Astrids utställning, mycket kul!

Nu har jag fått brevet från a-kassan som säger att jag ska betala 26600 kr. Det kommer att dras från min a-kassa vilket betyder att jag får ingenting därifrån förrän om 4 månader. Men först ska jag överklaga och be om en något nedsatt summa pga min i övrigt trängda ekonomiska situation. Kanske jag kan få betala nån liten tusing mindre i allra bästa fall. Imorgon blir det en del dragspelsövning. Ser fram emot det!

sista dagen som anställd

Då var det slut på det roliga med månadslön. Premiären i fredags var så rolig. Alla härliga medarbetare som jag sa hej då till på ett tag. I morgon väntar roligt rep med min glasduo Gretli&Heidi, men först ett besök på arbetsförmedlingen... Min ytterst trevlige förmedlare är det bara roligt att träffa faktiskt. Han brukar ha mycket att berätta varje gång eftersom regeringen ändrar reglerna så ofta. Förra gången berättade han om en annan av mina medsystrar som är född med ett ben. Varje år måste hon fixa ett läkarintyg på att hon bara har ett ben, annars får hon inget jobb. Väntar de sig att det helt plötsligt ska växa ut eller? Fick i fredags reda på att hon som har hand om mitt ärende har varit sjuk i två veckor, så därför har jag inte fått något brev om beslutet att betala tillbaka a-kassa. Men vilken vecka som helst nu påstod en annan a-kassedam. Vi får se. Jag ska i vilket fall som helst överklaga, även om det nog egentligen inte är någon större idé.

Jaha, har jag nu missförstått a-kassan igen? Det sa att de skulle skicka beslutet om återbetalning av 26600 till mig för två veckor sedan, men ingenting. Att ringa dit tar minst 40 min i kö. Det går att skicka mail, men de svarar inte på dem. De har en enorm mur mot oss som vill komma i kontakt. Tur är ju nu att jag har jobb i 6 dagar till innan arbetslösheten. Jobbet i Eskilstuna går mot premiär och det är på fredag. Det är omöjligt för mig att ringa a-kassan på deras telefontid mellan 13-15 eftersom det är genomdrag kl 14 och sedan är det för sent. Det är väldigt lätt att dras in i en hopplös känsla i detta läge. En prövning där jag måste lära mig återigen att inte oroa mig för allt. Att ha ms innebär ju att jag ständigt lever lite mer i ovisshet än friska människor; ska jag orka, ska jag sova ordentligt, är denna domning ett nytt skov, kommer jag att orka bli klar med mitt jobb osv osv??? Mitt sätt att hantera detta är väl att leva i nuet dvs att ta itu med det som är just här och nu och inte gå händelser i förväg. Musik är ju en sådan total nu-upplevelse som är skön att vara i för det allra mesta. Det innebär också att jag inte är något vidare på att planera eller att komma ihåg sådant som ska hända om någon vecka. Jag har människor omkring mig som påminner mig som väl är. Nä, nu tänker jag på den roliga premiären på fredag med fest efteråt! Jag är så glad över detta arbetet som har varit så lustfyllt o lekfullt. Underbart att jobba med så roliga musiker. Det är en oboist, en violinist och en slagverkare som spelar marimba. I morgon är det genomdrag med publik i sju-årsåldern. Hur underbart som helst! Skåda dessa Rönnbär med sina instrument. Bye, bye a-kassa!

Åka tåg med ett "reseföretag"

Åker ofta tåg nu till Eskilstuna. När tåget är framme säger en dam med vass röst: Vi är nu framme i Eskilstuna, vilket är tågets slutstation (då skriker jag inombords:ESKILSTUNA). Tack för att du valde att resa med>namn på reseföretaget<. Det är så FIIINT med fria val. Innan jag skulle åka fanns det bara ett "reseföretag" som hade resor till destinationen Eskilstuna. Det fanns bara fria val vad gällde om jag skulle betala mycket för biljetten, eller ännu mer för biljetten. Jag hade inte riktigt valet att köra bil, för det tar två timmar och är stressande i detta väglaget. Inte heller att åka buss för det tar två och en halv timme, så det blir 5 timmar per dag, alldeles för mycket. Med tåg tar det lite mer än en timme, och det är precis lagom för att gå igenom noter o anteckningar på vägen dit, och att sova djupt på vägen hem. Jag har kommit att irritera mig rejält mycket på "reseföretaget". Under de kraftigaste snöfallen och köldknäpparna har det varit upp mot en fyra timmar försenat. En gång kom vi bara till Flemingsberg. och fick ta oss hem bäst vi kunde. Men reseföretaget går med kraftig vinst. Deras bokningssystem har apat efter flyget för att visa att de är ett riktigt reseföretag som drivs i vinstintresse. Ja, varför inte, MEN, detta MEN... Det är statens fel att tågen inte går. De har inte skjutit till tillräckligt med pengar för att modernisera järnvägen, sade en representant för "reseföretaget" i programmet Debatt. Vilket ansvar har då reseföretaget? Är deras ansvar bara att håva in vinster genom höga biljettpriser? Sen ska staten sköta resten? Nu färdiggnällt för idag.

Ibland har man tur?

Jag ältar lite om samtalet igår med a-kassedamen... Hon sa att eftersom ansvaret för att jag fick för mycket pengar under 2007 ligger på a-kassan, så kommer de INTE att polisanmäla mig för bedrägeri. Tacksamt mottages detta. Nä, nu tar vi en fettisdagsbulle o tittar på fantastisk rimfrost istället. Lyssna på lite musik, t.ex Timbuktu – Tänk Om eller Paul Rayner-Brown – Toccata: Charles-Marie Widor eller varför inte Frank Zappa – G-Spot Tornado - Arr. E. Lievonen för att liva upp sig lite! Så lång så länge!

Allt är bestämt nu

Då fick jag tag på damen på a-kassan som undrade hur mycket jag kunde betala varje månad. Min stundande inkomst är 4700 kr från f-kassan och ingenting från a-kassan i månaden. Så ska jag alltså betala av 26600 kr... räkna, räkna... omjag betalar endast av min skuld till a-kassan har jag betalat av det på 6 månader, men då har jag ju inget att leva av... Räkna, räkna, jo om jag betalar bara 2000 o har 2700 att leva av så blir det i 14 månader jag får ha det så här... Så har jag ju barnbidraget också. 1050 kr i månaden till extravaganser. Saken är den att de alltid kräver tillbaka hela beloppet även när a-kassan har gjort fel. Nu har jag överklagat och hoppas på att de kan sänka beloppet med nån tusing åtminstone. Jag har en sambo och föräldrar som kan rycka in i denna nödens stund, men gud nåde dem som inte har det. De är dömda att bara falla, falla, falla tills de krossas i evighet mot alliansens arbetslinje.

hon sa ju att hon skulle ringa???

Ja, nu ringde hon inte igår, damen från a-kassan. Varför? Hon kanske blev sjuk. Hon kanske fick MS och ingen kunde ersätta henne. Hon var oersättlig som så många är. . Ja må hon leva i hundrade år

kontaktförsök

Det ringde i telefonen när jag precis skulle säga några ord till arbetskamraterna. Så lyssnade jag av svararen där damen från a-kassan säger att hon vill tala med mig angående min skuld till a-kassan. Hennes röst låter skuldmedveten, som om hon vet att det är ett mycket olämpligt besked hon har att lämna. Eller... är det bara vad jag tolkar in? Hoppas det. oj oj oj vad jag hoppas det. Imorgon ringer hon, sa hon. Hoppas det för jag vill inte vänta längre nu. Ska jag betala 26600 eller ska jag inte, det är frågan...

Blev så glad idag när min kollega skickade en recension i VästerbottensKuriren av vår film som just nu visas på Norrlandsoperan (tom 21/2). En väldigt bra recension med klara analyser. Det fick mig att verkligen längta till vårt nästa projekt, som blivit uppskjutet en tid. Har varit så nedtyngd av allt detta pengatrassel, så jag har blivit så trött, men nu kunde jag känna vad jag verkligen vill lägga min energi på. Musiiiik! Till och med min snälla sjukgymnast trodde att jag glömt att betala för en gång, men det var hon som hade missat som tur var. Ja alltså jag går på träning en gång i veckan hos sjukgymnast med några andra ms-systrar, och nu var mitt frikort slut. Jag blev helt bestört av att "alla" verkar tycka att jag är skyldig pengar just nu. Men kanske förklaringen snarare ligger i att det är februari, och då brukar räkningar komma. Men varför en räkning från ett telebolag jag inte anlitat på flera år? Men de visade sig också ha fel. Kanske är det ett tecken på att även a-kassan kommer att ändra sig angående min skuld! Jag håller tummarna i morgon. Bilden är från animationsrummet hos Astrid Göransson under arbetet med filmen ..nästan som en i familjen. Visas sedan i Västerås från 20/3 Norrlandsoperan VITA KUBEN 28 januari - 21 februari 2010 www.norrlandsoperan.se Västerås Konstmuseum, Västerås, 20 mars - 9 maj 2010 www.vasteraskonstmuseum.se

Nu gäller det...

I morgon ska jag gå till banken. På nätbanken lagras kontoutdraget i 18 månader, sen försvinner det om man inte arkiverar det, vilket jag inte har gjort. På banken finns det äldre uppgifter om transaktionerna på mitt konto. Det är vad jag hoppas iallafall, för på torsdag gäller det. Då ska Musikernas A-kassa avgöra om jag ska betala tillbaka de 26600 kr som jag under åren 2006-2008 tydligen fick för mycket i a-kasseersättning. Inte för att jag märkte något av det, men den typ av sjukskrivning jag fick när jag insjuknade i MS, september 2005, kräver att jag kryssar i rutan för sjukskrivning på a-kassakortet. Vilket det som tur är inte gör när man uppbär sjukersättning på halvtid som jag gjort sedan december 2008. Men Damen på a-kassan gav mig annan information, dvs att allting syntes i deras rullor och gick automatiskt mellan försäkringskassa och a-kassa. Det kan ju inte undgått många att jakten på alla fuskare inom båda dessa system är benhård. Varför kunde de då betala ut 26600 kr för mycket till mig? Det var det där krysset, ett kryss i stället för två kryss, som gjorde mig barskrapad. Varför märkte jag inte att jag fick för mycket ersättning då? Jo: Det dröjde 7 månader innan jag fick min ersättning från a-kassan, och när jag fick den var det en stor hög med pengar som jag med det samma betalade tillbaka till sambon, som försörjt mig under denna tid när jag heller inte fick sjukersättning. Sjukersättning fick jag inte för att min handläggare blev utbränd av omläggningen av försäkringskassan, och hennes ersättare blev också utbränd, och min läkare blev utbränd när hon skulle skriva intyget till försäkringskassan. Så det blev fördröjt för att jag fick vänta på att nästa läkare skulle ha tid att ta emot mig eftersom läkarens tider var fullbokade tre månader framåt. A-kassa fick jag inte för att alla intyg från mina 17 olika arbetsgivare tog så lång tid att håva in. Hade jag inte haft min sambo hade jag fått flytta hem till mina föräldrar i Skåne för att överleva, och då skulle jag aldrig ha träffat min arbetsförmedlare och då skulle jag sannolikt inte kunnat arbeta 50% som jag gör nu. Så håll tummarna på torsdag!